Not a Joke: Electroconvulsive Therapy Recommended for Children
Att psykiatrikerna håller fast vid skadliga behandlingar är skäl nog för att förbjuda deras yrke. Våra barn måste skyddas mot deras försök och missbruk.
ECT beskrivs av den psykiatriske tipsaren Peter Breggin som en ”psykiatrisk behandling där elektricitet appliceras mot huvudet och passerar genom hjärnan för att skapa ett grand mal- eller större krampanfall. Anfallet, som elektriciteten åstadkommer, liknar nästan det som återfinns hos ideopatisk epilepsi eller hos epilepsi, som följer på en mängd av skador på hjärnan, men är hårdare och mer påfrestande.”
BESTÅENDE SKADA ORSAKAD AV ECT
Dr. Breggin påpekar att ECT skadar hjärnan och sinnet samt orsakar ofta bestående minnesglapp när det gäller viktiga händelser i patientens liv, dennes utbildningsbakgrund och yrkesskicklighet. Det har funnits fall där människor har förlorat sin identitet. Han fortsätter med att säga att dessa offer för ECT lider av kontinuerliga kognitiva svårigheter och oönskade personlighetsförändringar. Dr. Breggin har gått längre än vad plikten kräver och har skapat ett fritt Resurscenter för ECT för att hjälpa patienter och deras familjer att känna igen risken med denna så kallade ”behandling”.
MANNEN SOM VILL GE BARN ELCHOCKER (ECT)
Det finns mycket få psykiatriker som är villiga att peka ut farorna med denna barbariska metod. I själva verket finns det en man som starkt rekommenderar denna behandling … till barn. ECT-förespråkaren Dr. Edward Shorter skriver på Internetutgåvan av Psychology Today: ”Det har funnits ett oskrivet tabu inom psykiatrin och en chock- och skräckreaktion hos allmänheten om tanken att ge elchocksbehandling (ECT) till dem som är under 18 år. Men är denna ofördelaktiga reaktion klok? Förnekar vi barnen tillgång till en behandling som är säker och effektiv för vuxna?” (Man undrar hur villig Dr. Shorter själv skulle vara att underkasta sig denna ”säkra och effektiva” behandling?)
Han fortsätter: ”Denna förnekelse är inte förenlig med god medicinsk etik, som kräver att vi gör effektiva behandlingar med påvisad nytta tillgänglig för alla oavsett social klass, kön, ekonomisk status eller ålder. Vi förnekar inte de äldre höfttransplantationer på grund av att de är gamla. Men vi förnekar barn tillgång till elchocksbehandling (ECT)… Detta är omvänd åldersdiskriminering och väldigt orättvist.”
Detta är inte en smått ironisk åsikt utan ett verkligt och offentligt yttrande från en psykiatriker. Varför all denna förnekelse av att använda elchocksbehandling (ECT) på barn? Dr. Shorter skyller delvis på föräldrarna för deras ”förutfattade meningar” mot att tortera sina barn.
PSYKIATRINS PENICILLIN
I ett oavsiktligt slag mot sin egen yrkesgrupp förklarar Dr. Shorter att ”konvulsiv terapi är psykiatrins penicillin”. Många skulle hålla med om att en barbarisk metod, ursprungligen använd på grisar på väg till slakt, skulle vara lika bra som psykiatrins version av en mirakelkur.
Här följer en vuxen persons minne av ECT-behandlingen han fick som barn:
”Jag var sex år gammal [år 1944]. Min mor hade låsts in på ett mentalsjukhus strax innan jag föddes och jag var under statens förmyndarskap. Psykiatrikern Dr. Lauretta Bender på Bellevue Hospital i New York hade precis börjat med sina ökända serier av experiment med elchocksbehandlingar på barn och hon behövde fler försökspersoner. Så jag diagnosticerades ”barn-schizofreni”, slets iväg från mina fosterföräldrar och gavs 20 elchocksbehandlingar. Jag drogs gråtande genom korridoren med en näsduk instoppad i munnen, så att jag inte skulle bita av mig min tunga. Och jag vaknade upp [efter elchocksbehandlingen] och visste inte var jag var eller vem jag var, men kände det som om jag hade gått igenom en dödsupplevelse.
Efter fyra månader med detta återvände jag till mitt fosterhem. Elchocksbehandlingen hade förändrat mig från att ha varit en blyg liten pojke, som gillade att sitta i ett hörn och läsa, till att bli ett skräckslaget barn, som endast ville klamra sig fast vid sin fostermor och gråta. Jag kunde inte komma ihåg mina lärare. Jag kunde inte komma ihåg den lille pojken som sades vara min bäste vän. Jag kunde aldrig någonsin hitta i mitt eget grannskap. Socialarbetaren som besökte mig varje månad sade till mina fosterföräldrar att min minnesförlust var ett symptom på min mentala sjukdom. Några få månader senare fördes jag till ett statligt sjukhus för att där tillbringa ytterligare 10 år av mitt liv.”
Att psykiatrin håller fast vid skadliga behandlingar är skäl nog för att förbjuda deras yrke. Våra barn måste skyddas mot deras försök och missbruk.
KÄLLOR:
https://www.psychologytoday.com/blog/how-everyone-became-depressed/201312/electroconvulsive-therapy-in-children http://www.breggin.com/index.php?option=com_content&task=view&id=40 http://www.madinamerica.com/2014/02/electroshocking-children-stopped/
Översättning i juli 2015 av Lars Andersson
Korrigering och språkvård Inga Larsson