Källa, Internetlänk: http://www.huffingtonpost.com/dr-peter-breggin/electroshock-for-children_b_162606.html
Dr. Peter Breggin, reformpsykiatriker
Publicerad 2009-01-30 kl 13:24 EST (Eastern Standard Time)
USA och Australien är två länder som jag beundrar mycket. Icke desto mindre fortsätter de att utsätta mentalpatienter för övergrepp med elchocksbehandling (ECT). I USA elchockas vuxna under tvång trots stora ansträngningar från reformatörer av psykiatrin (Oaks, 2009). I Australien har psykiatriker tagit elchocksbehandling (ECT) till en ny nivå av barbari genom att elchocka 55 småbarn på fyra år och yngre i Victoria (Hale, 2009).
Debatten om att elchocka barn har en lång historia. År 2000 och före sin alltför tidiga bortgång skrev den dåvarande professorn i psykologi i Australien Steve Baldwin och hans medförfattare Melissa Oxlad en bok, som granskade och fördömde tillämpningen över hela världen.
Elchocks-”behandling” (ECT) upptäcktes under 1930-talet på ett slakteri i Italien. Innan grisar avlivades, slogs de ut av en elstöt mot huvudet och hjärnan. Om de inte slaktades, vaknade de upp efter en stund och kunde gå runt på vacklande ben. Två italienska psykiatriker studerade detta fenomen och testade det genast på en patient under tvång. Patienten blev inte utslagen av den första elstöten och sprattlade från bänken och skrek ”mördare”. Läkarna gav honom en kraftigare elstöt. Då han vaknade upp var han foglig och klagade inte längre. En mirakelbehandling var född och två psykiatriker blev berömda.
Hur i all världen kunde medicinläkare bli så upphetsade över en stöt av elektricitet, som slog ut en gris utan att döda den? Detta var den era då lobotomi skapades – att skiva upp, bränna eller förgifta de förnämsta centra hos den mänskliga hjärnan. Det var även den era då insulinterapi under koma skapades – att försätta patienter i koma genom överdoser av insulin, som förstörde stora omgångar av celler över hela hjärnan. Läkare letade efter nya sätt att vålla kontrollerad skada på patientens hjärna utan att helt förstöra dess funktion.
Under dessa tidiga dagar framförde många psykiatriker åsikten att hjärnskada var bra för de ”mentalsjuka”. Med all säkerhet fick det patienterna att bli mer fogliga och därför lättare att hantera i stora statliga lokaler. Endast mer nyligen, som ett sätt att bemöta kritik, började elchocksförespråkare hävda att behandlingen var ofarlig och att den rättade till kemiska obalanser.
Elchocksbehandling (ECT) förstör hjärnan på många olika sätt. Först och främst orsakar den grand-mal anfall, som är mycket mer intensiva och destruktiva än de som spontant kan upplevas av människor med allvarlig epilepsi. Dessa multipla anfall (vanligen tre per vecka under ett fåtal veckor eller mer) skapar utmattning av och förstör nervceller och hjärnceller.
För det andra förstör den elektriska strömmen i sig själv hjärnan genom att störa elektrisk funktion, överhetta hjärnvävnad, stimulera högt blodtryck i hjärnan, bryta ned blod-hjärnbarriären och orsaka kramp och avstängning i små blodkärl, vilket berövar nervceller syre och näringsämnen. Vanligen genomgår patienter efter ECT flera sekunder av död – ingen elektrisk aktivitet kan upptäckas – ett tecken på bestående hjärndöd då den utsträcks till flera minuter.
Djurstudier har visat på små blödningar och celldöd runt om i hjärnan och i frontalloberna efter exponering av ECT-doser, som är mindre än de som idag används i kliniskt arbete. Studier på människor visar att före detta ECT-patienter lider av bestående förlust av mental funktion och av demens (läs Breggin, 2008, Sackeim et al., 2007).
Elchocksförespråkare har visat sig vara oemottagliga för vetenskap och allmän kritik. I likhet med män som slår sina fruar och begår övergrepp på sina barn, trappar elchocksläkare upp sitt våld när de blir kritiserade. Liksom hos andra missbrukare kommer inte själva kritiken att stoppa dem. Elchocksbehandling (ECT) måste förbjudas. Vi kan börja med att förbjuda den för barn som är 18 år och yngre samt för äldre som får den under tvång.
Jag började skriva om denna grova utövning för exakt 30 år sedan, då jag publicerade den första och enda medicinska bok som ägnades åt att se på de skadliga effekterna av denna behandling (Breggin, 1979). Jag har skrivit vetenskapliga artiklar om skadliga effekter av ECT (Breggin, 1998) och uppdaterat vetenskapliga fakta i min senaste medicinska bok, Brain-Disabling Treatments in Psychiatry: Drugs, Electroshock and the Psychopharmaceutical Complex (2008).
Jag har inte varit ensam om att kritisera ”behandlingen” som fullständigt ineffektiv (Colin, 2006) och som farlig. Leonard Frank, en hjältemodig överlevare av elchocksbehandling (ECT), lade ned decennier på att åter utbilda sig och lära sig att leva med långvariga skadliga effekter. Han vigde sitt liv åt att reformera psykiatrin och skrev även en av de bästa vetenskapliga kritiska avhandlingarna om ECT (Frank, 1990).
Under senare tid har läkare, som rekommenderar eller genomför ECT, fått det hett om öronen i det amerikanska rättssystemet. I juni 2005 i Syd-Carolina var jag medicinsk expert i ett fall angående felbehandling, vilket avgjordes genom förlikning och ett mycket stort skadestånd. Det handlade om en man vars liv blev förstört av betydligt mer än 100 behandlingar (ett enormt stort antal!) under en tvåårsperiod.
Under tiden har elchocksförespråkarna själva publicerat en långtidsuppföljning av patienter som behandlats med elchocker (ECT) och funnit stor skada på hjärnan och intellektet, även inklusive bestående demens (Sackeim et al., 2007).
Hur har elchocksläkarna svarat på den senaste bekräftelsen att deras behandling förstör hjärnan och intellektet? Inte en endaste en har uttryckt någon varning efter det att studien publicerades. Som vi nu kan se har de pressat på hårdare för att genomdriva den för barn och äldre under tvång.
Elchocksbehandling (ECT) har pågått sedan 1938 – under mer än 70 år. Låt oss fira att den har passerat sin 70-årsdag genom att en gång för alla sätta stopp för den.
Referenser
Baldwin, Steve, and Oxlad, Melissa. Electroshock for minors: A fifty-year review. West Port, Connecticut: Greenwood Press.
Breggin, P. (1979). Electroshock: Its brain-disabling effects. New York: Springer Publishing Company.
Breggin, P. (1992). The return of ECT. Readings: A Journal of Reviews and Commentary in Mental Health, 3 (March, nr. 1), 12-17
Breggin, P. (2008). Brain-Disabling treatments in psychiatry. New York: Springer Publishing Company.
Breggin, P. (1998). Electroshock: Scientific, ethical, and political issues.” International Journal of Risk & Safety in Medicine 11, 5-40. (PDF fil)
Frank, L. (1990). Electroshock: death, brain damage, memory loss, and brain washing. Journal of Mind and Behavior, 11, 489-512.
Hale, Eleni. Child Shock Therapy. Melbourne Herald Sun, 25 januari 2009.
Oaks, David. (2009) http://www.mindfreedom.org/ray
Ross, Colin (2006). The sham ECT literature: Implications for consent to ECT. Ethical Human Psychology and Psychiatry, 8, 17-28.
Sackeim, H., Prudic, J., Fuller, R., Keilp, J., Lavori, P. and Olfson, M. (2007). The cognitive effects of electroconvulsive therapy in community settings. Neuropsychopharmacology, 32, 244-254.
Dr. Breggins senaste bok är Medication Madness: A Psychiatrist Exposes the Dangers of Mood-Altering Medications (2008) och hans reviderade och uppdaterade hemsida är Breggin.com.
Följ Dr. Peter Breggin på Twitter: www.twitter.com/GingerBreggin
Emotional IntelligenceAustraliaInvoluntary TreatmentChild AbuseEctElectroshockBregginShock Treatment
Översättning i april 2015 av Lars Andersson
Korrigering och språkvård Inga Larsson