Min mormor blev förstörd av elchocksbehandlingar (ECT)


.
ect-behandling

Denna november morgon var kall, riktigt kall. Allt hade frusit..frostlager på allt i den gamla stan Uppsala.. En underbart vacker morgon och en riktig eldsjäl hade lämnat oss. Min tappra mamma, som kämpat mot sin sjukdom, i många år.

Denna berättelse kommer från mig, dotter i tredje generationen. Detta handlar om hur mycket psykiatri faktiskt kan påverka, så långt fram i framtiden! Ofattbart.

Min mamma växte upp på tidigt 50-tal, och hennes mamma, en fin ungmö som gift sig med en bonde son. Min mormor var också ett krigsoffer som barn och kom till Sverige ifrån Finland som liten liten flicka. Hon hade många hemska minnen, ifrån kriget där incest och mord på mormors mamma fanns med där mormor hittades på mordplatsen inlåst i ett skåp. Förträngda minnen, men som ändå påverkade henne i nuet.

Hon hade ett svagt psyke och av ej exakt känd anledning men det fanns självklart anledningar och hon var mycket olycklig i hennes senare tonår.

Mormor blev värre av psykofarmaka

Den enda hjälp som erbjöds var att ta anti depp, och efter en lång användning blev det bara värre. Så psykiatri vården kopplades in genom hennes man och min mormor under hela min mammas uppväxt var många många gånger inlagd, 4-6 månader i taget ibland mer. Efter varje gång blev det bara värre, och värre. (Hennes ångest, självmords försök, olycklighet bara ökande och hon blev allt mer psykotisk).

När min mamma var fyra så försökte mormor kväva både min mamma och hennes lillebror.. Lyckligtvis lyckades hon inte.. Livet fortsatte, med en arbetade pappa, som hela tiden jobbade för att kunna försörja familjen men som samtidigt inte tog fullt ansvar av återstoden av familjen, varje gång hon åkte in. Släkt och vänner höll ihop för att hjälpa så gott de kunde. Lill mamma fick börja agera ansvarig över sig själv och brodern vid ringa ålder ca 5-6 år gammal, fixade hon morgonmat och gjorde iordning sig själv för skolan. Även då tog hon hand om sin lillebror.

Efter ECT glömde mormor min mamma

När mamma var 13 så besökte hon sjukhuset för första gången, nu hade min mormor fått många ECT (elchocksbehandlingar) många behandlingar efter varandra och hon var för dålig för att komma hem på ett bra tag. Min mamma kom till sjukhuset, och blev eskorterad till rummet där mormor sov.. Hon vaknade eftersom hon fått besök. Min mor, ville omfamna sin mamma, när mormor utbrast i skör röst…vem är du? Känner jag dig? Min mamma, med nu gråt i halsen, berättade gång på gång det är ju jag! Din dotter.. namn… Kommer du inte ihåg mig?

Nej, vem är du? Min mamma fick upp en sådan ilska och avsky som hon byggt upp för psykiatri med en bristande gråt kommande.. Hon vände sig om och rusade till ansvarig läkare, riktigt ursinnig sägandes: VAD HAR NI GJORT MED MIN MAMMA? SVARA MIG! VAD HAR NI GJORT?? Slagandes på läkaren.. ursinnig.. fortsatte hon.. det behövdes hela 3 assistenter för att få bort henne. Det var sista gången min mamma besökte ett psykratrisjukhus. Hon bet ihop och hade bestämt sig.. Psykratri hade förstört hennes mammas liv och många andra där till att komma.

Min mamma fick en hemsk uppväxt

Min mamma fick utstå en uppväxt med en psykotisk mor, som efter varje behandling försökte ta nytt självmord på diverse sätt.. På sig själv och andra.. Hon fick hjälpa sin mor att lära sig ALLT på nytt igen efter att ha kommit hem efter behandlingar, då ECT fick henne att glömma allt. Vem hon var, hur man gör m.m vilka hennes barn var.

Hon fick själv ta hand om sina syskon, och ta ett ansvar ett barn/tonåring inte ska behöva ta. Det sista barnet, tog hon i princip hand om helt själv sedan det föddes.. Barnet efter ca första året skulle träffa sin mamma igen efter ännu en lång behandlings tid.. Mormor försöker förklara att jag är din mamma och ska ta hand om dig nu.. barnet backar och springer till sin syster och säger mamma.. Hon kallade sin egen syster mamma, under nästan hela småbarnstiden tills det sakta med kunskap sjönk in att detta inte var fallet. Nu sitter jag här, som tredje generationen, tredje dottern.. Min mamma sa ofta att man vet inte hur det faktiskt är att växa upp på detta vis, om man inte upplever det själv.. Hennes barndomshem var som ett skräckhus, förklarade hon en gång, och jag förstår henne verkligen. Hon visste aldrig hur hennes mamma skulle vara när hon kom hem, antingen helt apatisk eller helt psykotisk. Hennes anfall började även väldigt plötsligt.

Psykiatrin förstörde vår familj

Denna hemska bakgrund och även in till idag har påverkat mig, och vår familj. Min relation till mormor har alltid varit ansträngd pga min mammas egna ansträngdhet i situationen.

Många svarta hål och gömmor i familj och släkt som gjort det svårt att ha ett normalt och lyckligt familjeliv. Jag kommer ihåg alla de gånger min mamma illa berört kunde berätta om dessa hemska saker, alla gånger hon hittat dörren öppen i den iskalla vintern..ynka 9 år gammal, ta på sig skorna i ren hast.. i jakten på sin mamma.. Mamman hittar hon vid järnvägs spåret redo att ta sitt liv för 1000:e gången.. Hon grät och kom springandes.. mamma varför gör du så här, hjälpte hon sin mor, som hon aldrig hunnit knyta band till.. men ändå kände en omättad kärlek till. Nu i efterhand, så ansåg hon ibland att det kanske hade varit bäst så.. att hon tog sitt liv. Men den gråtandes 9-åringen hade inte ett sådant tänkande.. hon hade alltid suktat efter den mamma hon aldrig haft och gjorde allt hon kunde för att behålla den hon hade… omättlig moderskärlek.. som psykiatri förstört.

Det hela började med att mormor var olycklig

Olycklighet… allt började på ett tidigt 50-tal med att ungmön mormor var olycklig.. Tvångsgift pga havande innan giftemål då med min mamma, ungmö och gravid.
Varför existerar det en dold hjälp som psykiatri? Varför inte kolla upp denna ungsmös liv.. varför VAR hon olycklig..? och att INTE behandla symtomen UTAN orsaken! Faktumet att hennes nygifta man var en hårt nedtryckande gestalt lämnades ur bilden. Hennes dröm om framtiden var krossad pga ett tvångsgifte och tidig graviditet vid ringa 18-19 års ålder, lämnades också ur bilden. Hon VAR olycklig av en anledning.. det finns alltid en anledning.. Psykiatri behandlar bara symptom. Aldrig orsaker, de behandlar individen i förhållande till sin omgivning (men aldrig omgivningen som så ofta är fel och i sin tur påverkar individen negativt).

Om du har ett glas med vatten, som det jämt och ständigt simmar runt en strimma olja i, varför försöka lägga i färger m.m i vattnet för att få strimman att försvinna? Istället för att hitta HÅLET där strimman faktiskt simmat sig IN i? Logiskt tänkande.

Psykiatrin hjälpte inte min mormor

Psykiatri fungerar inte, annars hade mormor inte behövt gång på gång behandlats under en lång hemsk 20 årig period. Plus att hennes så kallade symptom blev bara värre och värre tack vare psykratrins så kallade hjälp. När hon långt senare lämnade sin man, så stillades hennes problem och ångesten gled sakta förbi.. Idag är hon 80 och lever ett så normalt liv hon kunnat sedan dess.

Tack för att du läst och lyssnat till min berättelse, psykiatri är en dold hjälp och kommer alltid att vara min fiende nr 1, den förstör liv och krossar människor, inifrån och ut.. Idag så jobbar jag med ett förebyggande och motbyggande arbete för att få bort psykiatrin ifrån jordens yta.. detta kommer jag alltid att fortsätta med att göra ett långt tag framöver.

Tack, kära mamma!

Min mamma finns inte med oss idag, men kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i allt jag gör. Oavsett vad jag vill så bär vi alltid våra förfaders arv efter oss…

Tack, kära mamma för ditt tappra kämpande genom livet och för att du var en sådan eldsjäl och alltid hjälpte andra människor framför dig själv, min tappra sju-barns mor, vi älskar dig.

Din dotter, 21 år gammal.


Har du själv dålig erfarenhet av elchocker?

Vet du någon som har råkat illa ut?

Berätta din historia och hjälpa andra!

Du hjälper då även dig själv. Du kan vara fullständigt anonym.

Berätta din historia här.
Säg vad du tycker om elchocker här.