Elchocksbehandlingar (ECT) till barn och under tvång mot vuxna


KIDS & ECT

Av Dr Peter R. Breggin

USA och Australien är två länder som jag beundrar mycket. Inte desto mindre fortsätter de att misshandla psykiatriska patienter med elchocker (ECT). I USA elchockas ovilliga vuxna trots stora ansträngningar från personer som vill reformera psykiatrin (Oaks, 2009). I Australien har psykiatriker tagit elchocksbehandling(ECT) till en ny nivå av barbari genom att elchocka 55 små krabater på fyra år och yngre i Victoria (Hale, 2009).

Debatten om att elchocka barn har en lång historia. År 2000 och före sin alltför tidiga död, skrev Steve Baldwin, då professor i psykologi i Australien, och dennes medförfattare Melissa Oxlad en bok, som redogjorde för och dömde ut den tillämpningen över hela världen.

Elchocks-”behandling”(ECT) upptäcktes på 1930-talet på ett slakteri i Italien. Innan grisarna dödades blev de utslagna av en elektrisk stöt mot huvudet och hjärnan. Om de inte slaktades, vaknade djuren upp och kunde gå omkring på ostadiga ben. Två italienska psykiatriker tog del av detta fenomen och testade det omedelbart på en patient under tvång. Patienten blev inte utslagen av den första stöten utan kämpade sig bort från bordet och skrek: ”Mördare!” Läkarna gav honom en starkare stöt. När han vaknade upp var han foglig och klagade inte längre. En mirakulös behandling var född och de två psykiatrikerna blev berömda.

Varför i hela världen skulle läkare bli så entusiastiska över en elektrisk stöt som slog ut en gris utan att döda den? Detta var den era under vilken lobotomi skapades – att skiva upp, bränna eller förgifta den mänskliga hjärnans allra förnämsta centra. Det var även under denna era som chockterapi med insulin skapades – man försatte patienter i koma med överdoser av insulin, som förstörde stora partier av hjärnceller runt om i hjärnan. Läkare sökte efter nya sätt att tillfoga en kontrollerad skada på patientens hjärna utan att fullständigt förstöra dess funktion.

Under dessa tidigare dagar gav många psykiatriker uttryck för åsikten att en skada på hjärnan var bra för de ”mentalt sjuka”. Helt säkert fick det patienterna att bli mer fogliga och således lättare att ta hand om på slutna avdelningar på stora statliga psykiatrisjukhus. Som ett svar på kritik började förespråkare för elchocker ganska nyligen hävda att behandlingen var oskadlig och rättade till biokemiska obalanser.

Elchocksbehandling(ECT) skadar hjärnan genom en mängd olika mekanismer. Först och främst orsakar den grand mal-anfall som är mycket mer intensiva och destruktiva än de som människor med allvarlig epilepsi spontant får uppleva. Dessa multipla anfall (vanligtvis tre per vecka under några veckors tid eller mer) utmattar och förstör neuroner eller hjärnceller. För det andra förstör den elektriska strömmen i sig själv hjärnan genom att störa den elektriska funktionen, överhetta hjärnvävnad, stimulera högt blodtryck inuti hjärnan och bryta ned blod-hjärnbarriären. Detta medför att små blodkärl krampaktigt försluts och berövar neuroner syre och näringsämnen.

Vanligen får patienter utstå flera sekunder efter ECT under vilka deras hjärna dör – noll elektrisk aktivitet kan påvisas – när den utsträcks till minuter är det tecken på permanent hjärndöd. Studier på djur har visat på små blödningar och celldöd runt om i hjärnan och i frontalloberna efter att de har fått doser av ECT, som är mindre än vad som är praxis på dagens kliniker. Studier på människor visar att patienter som fått ECT lider av bestående förlust av mentala funktioner och demens (se Breggin, 2008; Sackeim et al., 2007).

Förespråkare för elchocksbehandling (ECT) har visat sig vara oemottagliga för vetenskap och allmänhetens kritik. Likt män som slår sina hustrur och begår övergrepp på sina barn, eskalerar deras våld, då de blir kritiserade. I likhet med andra som begår övergrepp kommer kritik i sig själv inte att stoppa dem. Elchocksbehandling (ECT) måste förbjudas. Vi kan börja med att förbjuda den på barn som är 18 år och yngre och på äldre som ges den under tvång.

Jag började skriva om denna oriktiga användning för exakt 30 år sedan, när jag publicerade den första och enda medicinska bok, som var ägnad åt att se på de skadliga effekterna av denna behandling (Breggin, 1979). Jag har skrivit vetenskapliga artiklar om de skadliga effekterna av ECT (Breggin, 1998) och uppdaterat vetenskapliga fakta i min senaste medicinska bok ”Brain-Disabling Treatments in Psychiatry: Drugs, Electroshock and the Psychopharmaceutical Complex” (2008).

Jag har inte varit ensam om att kritisera ”behandlingen” för att vara helt ineffektiv (Colin, 2006) och farlig. Leonard Frank, en hjältemodig överlevare från elchocksbehandling(ECT), lade ner tid under flera årtionden på att utbilda sig själv på nytt och att lära sig att leva med långvariga skadliga bieffekter. Han ägnade sig åt att reformera psykiatrin och även åt att skriva en av de bästa vetenskapliga kritiska avhandlingarna om ECT (Frank, 1990).

Under senare tid har läkare, som rekommenderar eller ger ECT, blivit satta under tryck i det amerikanska rättssystemet. I South Carolina var jag i juni år 2005 medicinsk expert i en rättslig process om felbehandling i vilken en jury fann, att en läkare hade varit försumlig då han remitterade en patient till ECT (se breggin.com för mer detaljer). För inte så länge sedan var jag medicinsk expert i ett fall om felbehandling, som avgjordes med en mycket stor summa pengar. Det handlade om en man vars liv var förstört efter betydligt mer än 100 behandlingar (ett enormt stort antal!) under en tvåårsperiod.

Under tiden har förespråkarna för elchocker(ECT) själva publicerat en långtidsuppföljning av patienter som har behandlats med ECT och funnit stora skador på hjärnan och sinnet, vilka även innefattade bestående demens (Sackheim et al., 2007). Hur har de läkare som utför elchocker(ECT) reagerat på den senaste bekräftelsen att deras behandling förstör hjärna och sinne? Inte en endaste en har uttryckt någon försiktighet som en följd av att studien publicerades. Det vi nu ser är att de har pressat på hårdare för att tvinga ECT på barn och ovilliga vuxna.
Elchocksbehandling (ECT) har pågått sedan 1938 – i mer än 70 år. Låt oss fira att den passerade sitt 70-årsjubileum genom att få stopp på den, en gång för alla!

Referenser:
Baldwin, Steve, and Oxlad, Melissa. Electroshock for minors: A fifty-year review. West Port, Connecticut: Greenwood Press.
Breggin, P. (1979). Electroshock: Its brain-disabling effects. New York: Springer Publishing Company.
Breggin, P. (1992). The return of ECT. Readings: A Journal of Reviews and Commentary in Mental Health, 3 (mars, nr 1), 12-17
Breggin, P. (2008). Brain-Disabling treatments in psychiatry. New York: Springer Publishing Company.
Breggin, P. (1998). Electroshock: Scientific, ethical, and political issues“. International Journal of Risk & Safety in Medicine 11, 5-40. (PDF-fil)
Frank, L. (1990). Electroshock: death, brain damage, memory loss, and brain washing. Journal of Mind and Behavior, 11, 489-512.
Hale, Eleni. Child Shock Therapy. Melbourne Herald Sun, 25 januari 2009.
Oaks, David. (2009) http://www.mindfreedom.org/ray
Ross, Colin (2006). The sham ECT literature: Implications for consent to ECT. Ethical Human Psychology and Psychiatry, 8, 17-28.
Sackeim, H., Prudic, J., Fuller, R., Keilp, J., Lavori, P. and Olfson, M. (2007). The cognitive effects of electroconvulsive therapy in community settings. Neuropsychopharmacology, 32, 244-254.
Dr. Breggins senaste bok är Medication Madness: A Psychiatrist Exposes the Dangers of Mood-Altering Medications (2008) och hans reviderade och uppdaterade hemsida är Breggin.com

Översättning i oktober 2014 av Lars Andersson
Språkvård och korrigering Inga Larsson